Av alla tankar som far genom mitt huvud nu är det bara en som verkligen känns riktig. Det jag kan hålla fast vid. Och det är tanken på att vara livrädd för att leva och dödsrädd för att dö. Det är precis så det är.
Hur kan man klara av livet genom att nästan bara vara ledsen? Förstår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar