Isis & Bast

Ja det var ett tag sen sist. Förra året faktiskt.
Jag försöker hinna med i livet.
Försöker fånga de minuter som är viktiga och låta resten passera så obemärkt som möjligt.
Livet har blivit lite annorlunda de senaste sex månaderna.
Lisa som är borta, fortfarande saknad, och det faktum att Han finns vid min sida.
I de övriga kategorierna händer det inte så mycket. Förutom på kentfronten. Men dit kommer jag senare.

Lisa har varit död i fyra månader. Död. Nu när jag skrev meningen var också första gången jag tänkte den med de orden. Igår hade jag ett mindre sammanbrott. Tårarna bara vällde ur mig och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen med alla känslor. Jag lät det passera bara men det sorgsna släppte inte riktigt. Jag har aldrig förlorat någon så viktig och nära. En bästa vän på fyra tassar.
Vissa kvällar här hemma är så tysta att jag blir skrämd av småljud.
Jag vet inte när sånt här går över helt men det är nog på rätt väg. Även om det är en bit kvar.

I tre av dessa månader har jag också haft G vid min sida.
Han är fantastisk på alla sätt och jag har aldrig känt såhär. Varje minut utan hans närvaro saknar jag honom och han är konstant i mina tankar. Det är svårt att sätta ord på känslor som jag inte är van vid märker jag. Jag kan inte riktigt få det ur mig. Hur som helst så är varje dag med honom en bra dag. Tiden går för fort. Och jag är samtidigt rädd. Kär, men rädd. Antar att det är normalt.
Jag är ju den jag är men jag känner mig inte direkt som någon som är mer speciell än någon annan.
Låter det begripligt? Vi är alla unika, men det betyder ju inte att man är intressant.
Uppenbarligen finner han något form av intresse i mig och det är jag tacksam för. Varje dag. Jag har också full förståelse för om han skulle försvinna en dag. Men också om han stannar. Jag ser gärna att han stannar. Faktiskt.

Kent. Turné i sommar och ny skiva i april. Det är underbart. Jag saknar kent och lyckan i hjärtat.
Det är inte alls långt kvar nu, kan nästan ta på det. Det kommer bli fint. Väldigt fint. Rubriken till detta inlägg är en av de kommande låtarna. Sägs det iallafall.

2012 kommer bli ett bra år. Även om önskan av att Lisa var här med mig är större än något annat just nu.