10 september 2010

Under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi

Farfar.

Igårnatt så slutade till sist ditt gamla hjärta att slå.
Från att vara så frisk och pratglad till att bli tyst och tunn.
Det blev aldrig som förr igen, och nu finns du inte längre här.
Igår var vi och sa farväl till dig en sista gång. De hade gjort det så fint, bäddat ner dig i en randig skjorta och du hade fått en liten bukett blommor. Det såg ut som att du sov, farfar.
Kanske hörde du orden jag viskade i ditt öra, kanske var du redan långt långt borta.
Jag kommer sakna dig. Det kommer vara tomt utan dig.
Jag vet att jag inte besökte dig så mycket sista tiden, men förstår du, jag ville inte se dig så. Jag blev rädd. För tänk om det var allt jag skulle minnas?
Förlåt mig farfar.
Jag hoppas du har det bra där i himlen. När det är min tur så ses vi.

Inga kommentarer: