Åh. En sten har släppt från mitt bröst.
Har på de senaste två dagarna öppnat mig om vissa saker för två väldigt fina människor.
Ni är så fantastiska. Tack för att ni lyssnar på mig.
25 augusti 2010
24 augusti 2010
Moderna tankar
Av alla tankar som far genom mitt huvud nu är det bara en som verkligen känns riktig. Det jag kan hålla fast vid. Och det är tanken på att vara livrädd för att leva och dödsrädd för att dö. Det är precis så det är.
Hur kan man klara av livet genom att nästan bara vara ledsen? Förstår inte.
Hur kan man klara av livet genom att nästan bara vara ledsen? Förstår inte.
23 augusti 2010
En himmelsk drog
Igår, söndag, Lars Winnerbäck.
Ja. Så var det dags. Varje gång Lasse har varit här nere har jag av olika anledningar missat honom och inte kunnat gå. Det har gjort mig så jäkla ledsen då jag ändå har lyssnat på honom ett tag.
Därför bestämde jag mig för att köa tidigt och säkra min plats vid staketet.
Strax innan 06.00 var jag på plats. Den enda där utöver diverse städare och ordningsvakter. En av dem kom fram till mig och önskade att jag satt där för att jag var för full för att orka gå hem, men tyvärr. Förklarade att jag skulle se Lars Winnerbäck. Han tyckte jag var rätt knäpp tror jag.
Men omkring 14 timmar önskar jag att det räckt för kent.
LW-familjen kom vid åtta (de som åker runt och ser alla typ) och Tobbe kom vid 8.30. Skönt med sällskap och ett mjukt liggunderag (r.i.p).
Och sen kom det inte så många fler på ett tag. Utan det kom regn. Så mycket regn. Tack till den som uppfann ponchon säger jag bara och tack för att det finns systemkameraväskor med regnskydd.
Dagen gick ganska fort ändå. Rätt var det var så spelde Miike Snow och omg det var dåligt alltså. Inte det tekniska framträdandet utan mer musiken. Inte min smak alls.
Efter ytterligare en timmes väntan efter detta så var det dags för Lars. Wow. Han stod där, mitt på scenen, solo med sin gitarr och tittade ut över ett publikhav jag nog själv varit rädd för att se. Han verkade ganska överväldigad. Han drog av några låtar och det var så himla bra.
Efter ett tag fick även resten av bandet vara med. Det var fioler och gitarrer och trummor och bas. Dock såg man inte så mycket, scenen är så himla hög där och de stod långt in. Var lite kent-anda på det när skynket föll och allt på plats med det.
Han spelade i två hela timmar och vid "om du lämnade mig nu" grät jag nästan för att det var så himla fint.
Även mina favoriter kom med och jag blev så glad.
Han avslutade med "Kom ihåg mig" och det var så mäktigt. Jag var så trött, orkade inte hoppa så mycket och orkade inte sjunga så mycket men tyckte att det var otroligt fint och bra.
Hoppas han gör turné snart igen.
Finaste Lasse.
Ja. Så var det dags. Varje gång Lasse har varit här nere har jag av olika anledningar missat honom och inte kunnat gå. Det har gjort mig så jäkla ledsen då jag ändå har lyssnat på honom ett tag.
Därför bestämde jag mig för att köa tidigt och säkra min plats vid staketet.
Strax innan 06.00 var jag på plats. Den enda där utöver diverse städare och ordningsvakter. En av dem kom fram till mig och önskade att jag satt där för att jag var för full för att orka gå hem, men tyvärr. Förklarade att jag skulle se Lars Winnerbäck. Han tyckte jag var rätt knäpp tror jag.
Men omkring 14 timmar önskar jag att det räckt för kent.
LW-familjen kom vid åtta (de som åker runt och ser alla typ) och Tobbe kom vid 8.30. Skönt med sällskap och ett mjukt liggunderag (r.i.p).
Och sen kom det inte så många fler på ett tag. Utan det kom regn. Så mycket regn. Tack till den som uppfann ponchon säger jag bara och tack för att det finns systemkameraväskor med regnskydd.
Dagen gick ganska fort ändå. Rätt var det var så spelde Miike Snow och omg det var dåligt alltså. Inte det tekniska framträdandet utan mer musiken. Inte min smak alls.
Efter ytterligare en timmes väntan efter detta så var det dags för Lars. Wow. Han stod där, mitt på scenen, solo med sin gitarr och tittade ut över ett publikhav jag nog själv varit rädd för att se. Han verkade ganska överväldigad. Han drog av några låtar och det var så himla bra.
Efter ett tag fick även resten av bandet vara med. Det var fioler och gitarrer och trummor och bas. Dock såg man inte så mycket, scenen är så himla hög där och de stod långt in. Var lite kent-anda på det när skynket föll och allt på plats med det.
Han spelade i två hela timmar och vid "om du lämnade mig nu" grät jag nästan för att det var så himla fint.
Även mina favoriter kom med och jag blev så glad.
Han avslutade med "Kom ihåg mig" och det var så mäktigt. Jag var så trött, orkade inte hoppa så mycket och orkade inte sjunga så mycket men tyckte att det var otroligt fint och bra.
Hoppas han gör turné snart igen.
Finaste Lasse.
Musik non stop
Så, den senaste veckan.
Hela förra veckan jobbade jag. Var i samma labb som ett par veckor tidigare, men samma penna, samma papper och samma mjölk. Men det var okej.
I fredags började Malmöfestivalen. Jag jobbade då såklart men vi hade tänkt åka in efteråt. Vi bestämde oss för att vi var för trötta och för hungriga för det så vi hoppade över det.
Vi åkte in på lördagen istället. Jag kollade några saker:
1. Att det fanns Langos.
2. Att det fanns friterad banan med glass.
3. Vad det var för typ av staket på stora scenen.
4. Om de hade en elefantkran iår. (En stor kran, en peng, två knappar, en klo, en elefant)
De hade allt utom det sistnämna. Blev ledsen.
Staketet var ett rakt staket, vilket var bra. Ville kolla detta eftersom att mitt primära mål under söndagen var att stå längst fram på Lars Winnerbäck och jag tänkte sitta där ett tag.
Under lördagskvällen såg vi This Is Head (Två av dem jobbar på Uniflex och vi ville kolla in och stötta typ)
Sen skulle vi på trubadurkväll och se Linnea framföra lite musik (hon är så jävla duktig kolla hennes myspace! http://www.myspace.com/linneajonsson) och det var samtidigt en tävling. Alla andra sög, Linnea var bäst och hon vann. Kort sagt hehe. Dock kunde vi inte stanna hela tiden för jag dog nästan av trötthet och hunger och dessutom skulle jag ju upp på söndagen.
Hela förra veckan jobbade jag. Var i samma labb som ett par veckor tidigare, men samma penna, samma papper och samma mjölk. Men det var okej.
I fredags började Malmöfestivalen. Jag jobbade då såklart men vi hade tänkt åka in efteråt. Vi bestämde oss för att vi var för trötta och för hungriga för det så vi hoppade över det.
Vi åkte in på lördagen istället. Jag kollade några saker:
1. Att det fanns Langos.
2. Att det fanns friterad banan med glass.
3. Vad det var för typ av staket på stora scenen.
4. Om de hade en elefantkran iår. (En stor kran, en peng, två knappar, en klo, en elefant)
De hade allt utom det sistnämna. Blev ledsen.
Staketet var ett rakt staket, vilket var bra. Ville kolla detta eftersom att mitt primära mål under söndagen var att stå längst fram på Lars Winnerbäck och jag tänkte sitta där ett tag.
Under lördagskvällen såg vi This Is Head (Två av dem jobbar på Uniflex och vi ville kolla in och stötta typ)
Sen skulle vi på trubadurkväll och se Linnea framföra lite musik (hon är så jävla duktig kolla hennes myspace! http://www.myspace.com/linneajonsson) och det var samtidigt en tävling. Alla andra sög, Linnea var bäst och hon vann. Kort sagt hehe. Dock kunde vi inte stanna hela tiden för jag dog nästan av trötthet och hunger och dessutom skulle jag ju upp på söndagen.
15 augusti 2010
Noll
Inatt drömde jag att jag dog.
Jag har drömt det förut men det var ett tag sen sist. Var rätt läskigt, för den enda jag kunde prata med var mamma. Och det knäppa var att jag i drömmen var helt förkrossad över att jag inte levde längre så jag bad och bad och bad (till vad?) om att få leva igen och helt plötsligt gjorde jag det.
Trots att folk hade börjat acceptera det faktum att jag var död.
Helkonstigt.
Hur som helst har det varit en bra helg.
Utförde dråp på min skrivare i fredags (det var alltså inte meningen...) så med lite hjälp från övre makter ordnade jag mig en ny igår som funkar jättebra, är trådlös och har scanner/kopiator. Men blev inte så billigt..hehe.
Senare på kvällen så gick vi och bowlade med en vän och hennes pojkvän. Var jätteskoj! Drack ett par drinkar också, en som hette Raspberry Passion som var sjukt god och en vanlig Redbull-Vodka. (2006 <3)
Idag har vi varit på Skånetrafiken och löst nya busskort, R.I.P sommarkortet, och sen varit och veckorhandlat. Så. Jävla. Tråkigt. Men måste ju hända liksom.
Gäsp.
Jag har drömt det förut men det var ett tag sen sist. Var rätt läskigt, för den enda jag kunde prata med var mamma. Och det knäppa var att jag i drömmen var helt förkrossad över att jag inte levde längre så jag bad och bad och bad (till vad?) om att få leva igen och helt plötsligt gjorde jag det.
Trots att folk hade börjat acceptera det faktum att jag var död.
Helkonstigt.
Hur som helst har det varit en bra helg.
Utförde dråp på min skrivare i fredags (det var alltså inte meningen...) så med lite hjälp från övre makter ordnade jag mig en ny igår som funkar jättebra, är trådlös och har scanner/kopiator. Men blev inte så billigt..hehe.
Senare på kvällen så gick vi och bowlade med en vän och hennes pojkvän. Var jätteskoj! Drack ett par drinkar också, en som hette Raspberry Passion som var sjukt god och en vanlig Redbull-Vodka. (2006 <3)
Idag har vi varit på Skånetrafiken och löst nya busskort, R.I.P sommarkortet, och sen varit och veckorhandlat. Så. Jävla. Tråkigt. Men måste ju hända liksom.
Gäsp.
09 augusti 2010
Decennier av slit
Måndagar brukar oftast vara ångestdag. Men inte denna måndagen. Vi jobbade till 11.30 ungefär och sen fick vi gå hem. Hur bra som helst känner jag.
Resten av helgen har varit bra. Vi har kollat på film. Bland annat Avatar. Lite sent kanske.
Tyckte den var bra men inte så bra som den har blivit hypad för..men kan nog tänka mig att se den igen om ett tag.
Så idag har jag alltså: Jobbat, kommit hem, sett på Beverly Hills (säsong 9), ätit fetaostsallad och sovit. Hur bra som helst. Det är något speciellt med de där eftermiddagslurarna.
Kent körde turnéavslutning igår också. Hade varit kul att åka dit men känner inte för att lägga närmare 1000 spänn på det. Blir ju så när man jobbar ihop sina egna pengar och måste använda dem vist. Det är inte som att man bara frågar sin mamma eller pappa så trillar de in på kontot. Men jag antar att man inte kan förstå detta förrän man själv känner hur det känns att jobba.
Lagom vettigt inlägg detta, men det får väl duga för idag. Imorgon är det planerat en cykeltur ner i stan för att komma ut lite. Ska bli skönt.
Edit: Oj vad bitter jag lät om det där med kent haha. Det jag syftade på var att det finns så många människor som har det så bra (eller dåligt) utan att veta om det. Om man alltid får allting serverat då är det ju såklart kul, men om man får jobba hårt så lär man sig att uppskatta saker på ett annat sätt även om man kan vara tacksam ändå. Det är ju ett liv man inte kan råda över direkt. Jag känner mig väl inte så lycklig nu utan hade varit lyckligare med mer pengar, men samtidigt är jag glad på ett sätt att jag haft det så mycket sämre tidigare i mitt liv. Jag är inte avundsjuk på människor som har råd med allt jag vill ha eller, om vi ska relatera till kent, kan köpa all merchandise (för samlandet) eller gå på många spelningar. Utan det är mer en slags känsla om att pengars värde är så olika för olika människor. Det är inte så lätt.
Resten av helgen har varit bra. Vi har kollat på film. Bland annat Avatar. Lite sent kanske.
Tyckte den var bra men inte så bra som den har blivit hypad för..men kan nog tänka mig att se den igen om ett tag.
Så idag har jag alltså: Jobbat, kommit hem, sett på Beverly Hills (säsong 9), ätit fetaostsallad och sovit. Hur bra som helst. Det är något speciellt med de där eftermiddagslurarna.
Kent körde turnéavslutning igår också. Hade varit kul att åka dit men känner inte för att lägga närmare 1000 spänn på det. Blir ju så när man jobbar ihop sina egna pengar och måste använda dem vist. Det är inte som att man bara frågar sin mamma eller pappa så trillar de in på kontot. Men jag antar att man inte kan förstå detta förrän man själv känner hur det känns att jobba.
Lagom vettigt inlägg detta, men det får väl duga för idag. Imorgon är det planerat en cykeltur ner i stan för att komma ut lite. Ska bli skönt.
Edit: Oj vad bitter jag lät om det där med kent haha. Det jag syftade på var att det finns så många människor som har det så bra (eller dåligt) utan att veta om det. Om man alltid får allting serverat då är det ju såklart kul, men om man får jobba hårt så lär man sig att uppskatta saker på ett annat sätt även om man kan vara tacksam ändå. Det är ju ett liv man inte kan råda över direkt. Jag känner mig väl inte så lycklig nu utan hade varit lyckligare med mer pengar, men samtidigt är jag glad på ett sätt att jag haft det så mycket sämre tidigare i mitt liv. Jag är inte avundsjuk på människor som har råd med allt jag vill ha eller, om vi ska relatera till kent, kan köpa all merchandise (för samlandet) eller gå på många spelningar. Utan det är mer en slags känsla om att pengars värde är så olika för olika människor. Det är inte så lätt.
07 augusti 2010
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Det finns inga ord
Hemkommen från Sofiero för ett tag sedan. Har hunnit äta lite också.
Efter en lagom rolig dag på jobbet och efter 2 timmars väntande på Tobbe så åkte vi iväg då.
Vi skulle först inom Max och det var ju kul haha. Tobbe var jävligt sur över trafiken och det var väl lite jobbigt men vi kom ju fram till slut.
Hittade Nina och Danne och ställde oss med dem. <3. Då var klockan kanske 17.30-17.45.
Sen var det insläpp då runt 18.30 och jag orkade springa typ hela vägen! Fatta att det är långt alltså haha.
Var skönt iaf, vi kom på andra raden och (jag och Tobbe) stod bakom Jonna, Emma och Matilda. Var nöjd och glad med det!
Förbandet. Herregud. Spelade Doodle Jump istället.
Sen var det fina kent. Älskade kent.
Blev glad för vissa låtar, mindre glad för andra. Men speciellt:
Utan dina andetag
Det finns inga ord
Skisser för sommaren
Ensamheten
Ismael
Och det absolut bästa. Det bästa bästa bästa som jag längtat.
M.
M. M. M. M.
Nu finns det liksom inte mer. Eller jo. Men nej. Det var väldigt fint.
Fixade mig själv Jockes låtlsita. Eller jag hade liksom lovat mig själv att jag skulle få en låtlista med M på.
Och snällaste Thor var på plats i rätt ögonblick.
Så det var en lite kortfattad summering men det är inte så många fler ord som behövs tror jag.
Ska ladda upp lite bilder senare.
M.
Efter en lagom rolig dag på jobbet och efter 2 timmars väntande på Tobbe så åkte vi iväg då.
Vi skulle först inom Max och det var ju kul haha. Tobbe var jävligt sur över trafiken och det var väl lite jobbigt men vi kom ju fram till slut.
Hittade Nina och Danne och ställde oss med dem. <3. Då var klockan kanske 17.30-17.45.
Sen var det insläpp då runt 18.30 och jag orkade springa typ hela vägen! Fatta att det är långt alltså haha.
Var skönt iaf, vi kom på andra raden och (jag och Tobbe) stod bakom Jonna, Emma och Matilda. Var nöjd och glad med det!
Förbandet. Herregud. Spelade Doodle Jump istället.
Sen var det fina kent. Älskade kent.
Blev glad för vissa låtar, mindre glad för andra. Men speciellt:
Utan dina andetag
Det finns inga ord
Skisser för sommaren
Ensamheten
Ismael
Och det absolut bästa. Det bästa bästa bästa som jag längtat.
M.
M. M. M. M.
Nu finns det liksom inte mer. Eller jo. Men nej. Det var väldigt fint.
Fixade mig själv Jockes låtlsita. Eller jag hade liksom lovat mig själv att jag skulle få en låtlista med M på.
Och snällaste Thor var på plats i rätt ögonblick.
Så det var en lite kortfattad summering men det är inte så många fler ord som behövs tror jag.
Ska ladda upp lite bilder senare.
M.
04 augusti 2010
03 augusti 2010
.jpg)
.jpg)
Min vilopuls vinner en biljakt
Ännu en avklarad tisdag. Skönt.
Det var okej på jobbet idag faktiskt, blir så mycket bättre att jobba när det finns fina människor där. Det finns det ofta, men ibland inte. Nämner inga namn. Men det är ingen sådär som jag direkt tycker illa om alltså, så att ingen (som mot förmodan läser) skulle känna sig illa till mods.
Morgonen var inte helt rolig dock.
Först dog min älskade brödrost. Sorg. Sen skulle jag ta bussen ner till värnhem, då blev det nåt knas med reseplaneraren så jag fick för mig att det inte skulle gå nån buss fast att det gjorde det. Så jag rusade upp, tog cykelnycklarna, ner i källaren, genom hela källaren, tar cykeln och skyndar mig iväg till värnhem och kommer nästan precis i tid. Känner då min astma ganska bra alltså. Sen står det en tjej bredvid mig i kön till bussen som har helst sjukt med parfym så det kändes nästan som att jag skulle svimma för att jag knappt fick luft.
Sen blev det bra iaf.
Kent på fredag. M på fredag. Måste hämta biljetter!!
-----------
I natt kan jag se Vintergatan
och du är missnöjd med ditt liv
och i paniken när du vaknar
hör du klockorna som går
Det var okej på jobbet idag faktiskt, blir så mycket bättre att jobba när det finns fina människor där. Det finns det ofta, men ibland inte. Nämner inga namn. Men det är ingen sådär som jag direkt tycker illa om alltså, så att ingen (som mot förmodan läser) skulle känna sig illa till mods.
Morgonen var inte helt rolig dock.
Först dog min älskade brödrost. Sorg. Sen skulle jag ta bussen ner till värnhem, då blev det nåt knas med reseplaneraren så jag fick för mig att det inte skulle gå nån buss fast att det gjorde det. Så jag rusade upp, tog cykelnycklarna, ner i källaren, genom hela källaren, tar cykeln och skyndar mig iväg till värnhem och kommer nästan precis i tid. Känner då min astma ganska bra alltså. Sen står det en tjej bredvid mig i kön till bussen som har helst sjukt med parfym så det kändes nästan som att jag skulle svimma för att jag knappt fick luft.
Sen blev det bra iaf.
Kent på fredag. M på fredag. Måste hämta biljetter!!
-----------
I natt kan jag se Vintergatan
och du är missnöjd med ditt liv
och i paniken när du vaknar
hör du klockorna som går
02 augusti 2010
Isola
Har gjort om designen lite. Igen. Blir typ så att varje gång jag börjar blogga igen så blir det en ny design.
Tobbe slutar om en timme, känns som att dagen snart är slut och jag snart ska jobba igen.
Måste ladda iPhonen med överlevnad.
---
Jag har förresten importerat alla gamla inlägg från min förra blogg, så det kanske kan vara lite emo och så..hehe.
Tobbe slutar om en timme, känns som att dagen snart är slut och jag snart ska jobba igen.
Måste ladda iPhonen med överlevnad.
---
Jag har förresten importerat alla gamla inlägg från min förra blogg, så det kanske kan vara lite emo och så..hehe.
Det är livet som leker
"Vem ringer man när man inte orkar leva ?
Vem ringer man när man inte vill leva ?
Jag har ingen längtan efter att dö, jag vill inte dö..
Jag längtar inte efter att dö, det är bara livet jag inte klarar av."
-Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (Ann Heberlein)
Vem ringer man när man inte vill leva ?
Jag har ingen längtan efter att dö, jag vill inte dö..
Jag längtar inte efter att dö, det är bara livet jag inte klarar av."
-Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (Ann Heberlein)
01 augusti 2010
Glasäpplen
Augusti. Sommaren är snart slut och jag som tänkte att jag skulle ta tillvara på den detta året.
Jag har jobbat mycket, och det är ju hur bra som helst egentligen.
Avslutade nu i veckan ett projekt där jag skulle varit i två veckor, men vi blev klara tidigare. Nästa vecka väntar ytterligare några dagars jobb.
Snart är det Malmöfestival också. Längtar efter Langos, Wokad älg, friterad banan med glass och meningslösa stånd längs med gågatan. Och konserter såklart.
Och jag har antagligen fattat ett beslut. Det blir ingen dagisfröken för min del. Iallafall inte nu. Jag kan inte bestämma mig bara. Dessutom var jag ändå reserv 60.
Att det ska vara så svårt.
Ibland drömmer jag om att vara nån fancy sekreterare på ett exklusivt kontor i typ New York. Tänk vad fint det skulle vara. Ha en snygg chef, ha ha. Typ en sån där man alltid ser i filmer.
Nej men ärligt. Vad ska jag göra.
Jag känner mig inte ens hemma i Sverige. Trots att jag inte har varit någon annanstans. Knäppt va?
Jag har jobbat mycket, och det är ju hur bra som helst egentligen.
Avslutade nu i veckan ett projekt där jag skulle varit i två veckor, men vi blev klara tidigare. Nästa vecka väntar ytterligare några dagars jobb.
Snart är det Malmöfestival också. Längtar efter Langos, Wokad älg, friterad banan med glass och meningslösa stånd längs med gågatan. Och konserter såklart.
Och jag har antagligen fattat ett beslut. Det blir ingen dagisfröken för min del. Iallafall inte nu. Jag kan inte bestämma mig bara. Dessutom var jag ändå reserv 60.
Att det ska vara så svårt.
Ibland drömmer jag om att vara nån fancy sekreterare på ett exklusivt kontor i typ New York. Tänk vad fint det skulle vara. Ha en snygg chef, ha ha. Typ en sån där man alltid ser i filmer.
Nej men ärligt. Vad ska jag göra.
Jag känner mig inte ens hemma i Sverige. Trots att jag inte har varit någon annanstans. Knäppt va?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)