Måndag.
Jag vantrivs. Det funkar inte. Jag kan inte gå och må dåligt över mitt jobb.
Hade ett par ljusa stunder idag. Det gjorde mig glad. Båda två var på icke-arbetstid, dvs rast. Ni vet inte om det men jag är glad att ni finns.
Ångest inför morgondagen. Alltså jag vet inte. Jag vill inte. ÅÅÅÅÅHHHHH!
29 maj 2011
Du är ånga, spår av ett moln
Igår bjöds det på en trevlig kväll med några vänner. Det var inte alla som kom som skulle komma men det blev trevligt ändå. Innan det så satt jag och fikade med en annan vän (som också var med sen) och det var väldigt trevligt. Han är en väldigt fin människa.
Först satt vi och alkoholade lite och sen kollade vi på fotboll. Haha. Kul. Barcelona vann och det var ju trevligt. Hoppas jag... är inte så insatt.
Efter att vi suttit där till 23 nånting så gick vi till Ariman. Dansade lite och det var roligt.
Tog en halvtimme där, sen hade jag ett telefonnummer i handen. Sen när vi dansat och skulle gå ville en annan ha mitt nummer. Jag bara, vad hände? Haha! Fast ingen av dem var speciellt intressant. Inte min typ. Sen har jag nån grej att jag drar till mig utländska killar? Inget fel med det men är det inte konstigt? Haha.
Hur som helst så var det en trevlig kväll.
Har inte så mycket att göra just nu känner jag. Hade gärna sovit lite men måste kunna sova ikväll osv..
Får sitta och fundera över saker en stund tror jag.
Först satt vi och alkoholade lite och sen kollade vi på fotboll. Haha. Kul. Barcelona vann och det var ju trevligt. Hoppas jag... är inte så insatt.
Efter att vi suttit där till 23 nånting så gick vi till Ariman. Dansade lite och det var roligt.
Tog en halvtimme där, sen hade jag ett telefonnummer i handen. Sen när vi dansat och skulle gå ville en annan ha mitt nummer. Jag bara, vad hände? Haha! Fast ingen av dem var speciellt intressant. Inte min typ. Sen har jag nån grej att jag drar till mig utländska killar? Inget fel med det men är det inte konstigt? Haha.
Hur som helst så var det en trevlig kväll.
Har inte så mycket att göra just nu känner jag. Hade gärna sovit lite men måste kunna sova ikväll osv..
Får sitta och fundera över saker en stund tror jag.
28 maj 2011
En stilla bön om lugn igen
Jag är fortfarande vaken.
Mindre klok, mer förvirrad.
Det är inte som att stänga av bara, det är som en puls. Även om du sluter ögonen vet du ändå att du andas. Din puls slår fortfarande genom kroppen. Ka-dunk. Ka-dunk.
Så är tankarna. Känslorna. Själen.
Jag har inga problem med att vara jag. Att vara mig själv i rätt samanhang. Med rätt människor.
Det jag oroar mig för är att den jag är, inte är den som passar.
Det är inget större fel på mig så. Jag skrattar åt roliga saker. Jag lyssnar. Jag pratar. Men ändå känner jag en osäkerhet. Och den ligger nog rotad djupare än bara dit jag kan tänka.
Mindre klok, mer förvirrad.
Det är inte som att stänga av bara, det är som en puls. Även om du sluter ögonen vet du ändå att du andas. Din puls slår fortfarande genom kroppen. Ka-dunk. Ka-dunk.
Så är tankarna. Känslorna. Själen.
Jag har inga problem med att vara jag. Att vara mig själv i rätt samanhang. Med rätt människor.
Det jag oroar mig för är att den jag är, inte är den som passar.
Det är inget större fel på mig så. Jag skrattar åt roliga saker. Jag lyssnar. Jag pratar. Men ändå känner jag en osäkerhet. Och den ligger nog rotad djupare än bara dit jag kan tänka.
Bygg nåt vackert
Nattliga inlägg känns ibland som de bästa.
Inte för att hjärnan är mer vaken. Utan jag tror mer att man använder andra delar av hjärnan. De kreativa. När de logiska sover. Vettigt?
Jag ska på fest imorgon kan man säga. Det ska bli väldigt trevligt. Har såklart ett litet orosmoment, och detta tänkte jag inte ens på förrän tidigare ikväll när jag blev påmind om det. Kändes som ett självklart val till en början men sen blev jag osäker. Jo, men klart det är okej. Klart det funkar. För så illa var det ju inte. Är så fundersam.
Känner mig rent allmänt lite skör just nu. Det kommer vara en tid framför mig då jag vet att saker kommer vara svåra. Jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt. Eller vad jag ska fokusera på.
Jobb. Kärlek. Liv. Vad ska jag göra?
Måste byta ämne.
Jag älskar min balkong. Okej jag är seriös.
Har donat och fixat ett par dagar och det är så mysigt. Vill ha hem någon att dela min balkongkärlek med. Dricka te. Eller kaffe. Eller alkohol.
Och så vill jag så hemskt gärna att någon ska säga: Du är söt. Vill du ses någon gång?
Inte för att hjärnan är mer vaken. Utan jag tror mer att man använder andra delar av hjärnan. De kreativa. När de logiska sover. Vettigt?
Jag ska på fest imorgon kan man säga. Det ska bli väldigt trevligt. Har såklart ett litet orosmoment, och detta tänkte jag inte ens på förrän tidigare ikväll när jag blev påmind om det. Kändes som ett självklart val till en början men sen blev jag osäker. Jo, men klart det är okej. Klart det funkar. För så illa var det ju inte. Är så fundersam.
Känner mig rent allmänt lite skör just nu. Det kommer vara en tid framför mig då jag vet att saker kommer vara svåra. Jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt. Eller vad jag ska fokusera på.
Jobb. Kärlek. Liv. Vad ska jag göra?
Måste byta ämne.
Jag älskar min balkong. Okej jag är seriös.
Har donat och fixat ett par dagar och det är så mysigt. Vill ha hem någon att dela min balkongkärlek med. Dricka te. Eller kaffe. Eller alkohol.
Och så vill jag så hemskt gärna att någon ska säga: Du är söt. Vill du ses någon gång?
24 maj 2011
Allting trasigt ska bli helt
Jag överlevde kaoskvällen.
Jag överlevde måndagen. Trots att det inte var en, i slutändan, så trevlig måndag.
Minns inte när det var roligt att bli dissad senast.
Men jag hoppas att detta gör mig starkare.
Hittade ett fantastiskt citat idag:
Never give up on a dream just because of the
length of time it will take to achieve it.
The time will pass anyway.
Ska försöka leva efter detta. I mitt mål jag måste uppnå. Klarar jag inte detta kommer jag för alltid hata mig själv.
Jag överlevde måndagen. Trots att det inte var en, i slutändan, så trevlig måndag.
Minns inte när det var roligt att bli dissad senast.
Men jag hoppas att detta gör mig starkare.
Hittade ett fantastiskt citat idag:
Never give up on a dream just because of the
length of time it will take to achieve it.
The time will pass anyway.
Ska försöka leva efter detta. I mitt mål jag måste uppnå. Klarar jag inte detta kommer jag för alltid hata mig själv.
22 maj 2011
Våga vara rädd
Just nu.
Är orolig, nervös, rädd och väldigt obehaglig till mods.
Jag vet inte om det är inbillning. Men det är något konstigt som händer.
Eller? Jag vet ärligt talat inte.
Alltså jag vet verkligen inte hur jag ska handskas med allting just nu, det känns som att jag ska bryta ihop när som helst och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Kan inte något normalt bara hända så att jag kan hamna i balans? Var är alla?
Ja det verkar som att jag är helt överparanoid men alltså gillar inte känslan jag har i magen.
Och tanken på en sånhär dag till hemma funkar inte.
Jag är inte sånhär i normala fall. Får inte såna här bryt. Det är därför jag känner mig så skrämd.
Hoppas allt är normalt när jag vaknar imorgon.
(Och jag kan inte sluta tänka på dig. Jag vet inte var du står. Jag vet inte vad som händer hos dig. Jag vill bara ha ett litet tecken)
Är orolig, nervös, rädd och väldigt obehaglig till mods.
Jag vet inte om det är inbillning. Men det är något konstigt som händer.
Eller? Jag vet ärligt talat inte.
Alltså jag vet verkligen inte hur jag ska handskas med allting just nu, det känns som att jag ska bryta ihop när som helst och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Kan inte något normalt bara hända så att jag kan hamna i balans? Var är alla?
Ja det verkar som att jag är helt överparanoid men alltså gillar inte känslan jag har i magen.
Och tanken på en sånhär dag till hemma funkar inte.
Jag är inte sånhär i normala fall. Får inte såna här bryt. Det är därför jag känner mig så skrämd.
Hoppas allt är normalt när jag vaknar imorgon.
(Och jag kan inte sluta tänka på dig. Jag vet inte var du står. Jag vet inte vad som händer hos dig. Jag vill bara ha ett litet tecken)
17 maj 2011
Nihilist
Jag måste glömma vissa saker och gå vidare. Sluta trampa i det gamla. Har saker inte gått mitt håll nu, så kommer de inte göra det alls. Hur svårt ska det vara för mig att förstå det?
Sluta tänk, dumma flicka. Sluta känn. Sluta tro. Sluta intala dig saker.
Det finns viktigare saker att koncentrera sig på och jag får skita i det övriga just nu.
Ja, jag känner mig ungefär som jag skriver. Bitter. Men det går över. Det går alltid över.
Sluta tänk, dumma flicka. Sluta känn. Sluta tro. Sluta intala dig saker.
Det finns viktigare saker att koncentrera sig på och jag får skita i det övriga just nu.
Ja, jag känner mig ungefär som jag skriver. Bitter. Men det går över. Det går alltid över.
08 maj 2011
Att aldrig någonsin ge upp
Jag försöker verkligen känna efter var jag står. Hur det är.
Jag intalar mig själv att det är borta, men är det verkligen så?
Jag är osäker. Samtidigt så vet jag ju. Jag vet hur det är. Det är så svårt.
Men jag tror att det är så iallafall. Jag tror att det mest är en svag känsla av ensamhet som ligger runt mitt hjärta just nu.
Jag tänker också på saker som att jag snart kommer att vara väldigt ensam. Ett litet tag.
Jag har inte så många vänner faktiskt. Eller jag har nog svårt att våga ta lite mer plats.
Jag vill också ta vägen nånstans. Men var? Och varför?
Jag har det okej är. Jag har ett jobb, hem, katt osv. Kan ju inte bara lämna allt heller. Eller jo, att kunna kan man alltid men det blir för många konsekvenser.
Tanken på att flytta till London, eller nåt, känns så lockande. Flytta dit, skaffa sig ett jobb och boende och sen stanna där ett tag. Hitta någon skola att gå på. Finns ju mycket. Varför inte?
Känns. Bra.
Jag intalar mig själv att det är borta, men är det verkligen så?
Jag är osäker. Samtidigt så vet jag ju. Jag vet hur det är. Det är så svårt.
Men jag tror att det är så iallafall. Jag tror att det mest är en svag känsla av ensamhet som ligger runt mitt hjärta just nu.
Jag tänker också på saker som att jag snart kommer att vara väldigt ensam. Ett litet tag.
Jag har inte så många vänner faktiskt. Eller jag har nog svårt att våga ta lite mer plats.
Jag vill också ta vägen nånstans. Men var? Och varför?
Jag har det okej är. Jag har ett jobb, hem, katt osv. Kan ju inte bara lämna allt heller. Eller jo, att kunna kan man alltid men det blir för många konsekvenser.
Tanken på att flytta till London, eller nåt, känns så lockande. Flytta dit, skaffa sig ett jobb och boende och sen stanna där ett tag. Hitta någon skola att gå på. Finns ju mycket. Varför inte?
Känns. Bra.
07 maj 2011
Förlåt mig, men ni är allt jag har
Jag ska berätta om något jag älskar.
Kent.
Jag vet inte hur de gör. Jag vet inte hur de kan sätta ord på alla känslor. Hur det alltid finns en eller flera låtar som kan lugna en. Joakims röst går rakt in i hjärtat, ut med blodet och i hela kroppen.
De skapar sån magi. Jag förstår inte hur man kan säga att kent är dåliga, att man hatar kent. De förstår inte. Det är som att säga att man hatar livet. Hatar solen. Hatar glädje. Hatar lycka.
Att se kent live är som att få en dos morfin när man har ont. Alla problem rinner av en. Allting känns bra igen. Som att dö nästan. Dö av lycka. Ibland känns det så, som att hjärtat ska gå sönder för att man är så lycklig och glad över att stå där tillsammans med alla andra som känner precis samma sak.
Det är texterna. Det är tonerna som exakt prickar rätt ställen i ens hjärta. Jag är så tacksam att jag upptäckte kent. Att de fick komma in i mitt liv. De har lappat ihop mig inuti.
När man lyssnat på texterna 1 miljon gånger, när man lyssnat på musiken lika många, så börjar man lyssna på orden. Hur Joakim uttalar vissa ord. Har man flera bootlegs och lyssnar på så blir det en skillnad. Visa liveversioner blir bättre än andra. Även de vanliga utgåvorna. Man börjar reta sig på vissa uttal, men älska andra. Det är precis det jag gör. Detta tänker jag på jämt.
När Jocke i Socker sjunger "Varför är det ingen som hör?!" så känner jag ibland hans frustration. Jag älskar hur han uttrycker sig. Älskar hans desperata ton i rösten. Älskar den sorgsna känslan över tex Lilla ego. Gråter nästan ibland. För att det är så jävla vackert. För att de är så jävla vackra allihop.
Ni håller oss vid liv, vi håller er vid liv.
Kent.
Jag vet inte hur de gör. Jag vet inte hur de kan sätta ord på alla känslor. Hur det alltid finns en eller flera låtar som kan lugna en. Joakims röst går rakt in i hjärtat, ut med blodet och i hela kroppen.
De skapar sån magi. Jag förstår inte hur man kan säga att kent är dåliga, att man hatar kent. De förstår inte. Det är som att säga att man hatar livet. Hatar solen. Hatar glädje. Hatar lycka.
Att se kent live är som att få en dos morfin när man har ont. Alla problem rinner av en. Allting känns bra igen. Som att dö nästan. Dö av lycka. Ibland känns det så, som att hjärtat ska gå sönder för att man är så lycklig och glad över att stå där tillsammans med alla andra som känner precis samma sak.
Det är texterna. Det är tonerna som exakt prickar rätt ställen i ens hjärta. Jag är så tacksam att jag upptäckte kent. Att de fick komma in i mitt liv. De har lappat ihop mig inuti.
När man lyssnat på texterna 1 miljon gånger, när man lyssnat på musiken lika många, så börjar man lyssna på orden. Hur Joakim uttalar vissa ord. Har man flera bootlegs och lyssnar på så blir det en skillnad. Visa liveversioner blir bättre än andra. Även de vanliga utgåvorna. Man börjar reta sig på vissa uttal, men älska andra. Det är precis det jag gör. Detta tänker jag på jämt.
När Jocke i Socker sjunger "Varför är det ingen som hör?!" så känner jag ibland hans frustration. Jag älskar hur han uttrycker sig. Älskar hans desperata ton i rösten. Älskar den sorgsna känslan över tex Lilla ego. Gråter nästan ibland. För att det är så jävla vackert. För att de är så jävla vackra allihop.
Ni håller oss vid liv, vi håller er vid liv.
06 maj 2011
En sekunds betänketid
Fredag igen då. Vad står på schemat idag?
Skulle egentligen jobbat, men hade telefonen på ljudlös och märkte inte att de ringde. När jag ringde tillbaka hade de redan hittat någon så...
Jag vet inte vad som händer idag. Allt eller inget händer kanske.
Funderar på att cykla ner i stan. Hade först tänkt cykla till Pildammsparken, men det är lite väl långt och jag är osäker på vägen. Kollade på eniros kartor och sådär, men den visar ju bara hur man kör. Vill inte cykla på gatan...
Jag gillar dock Pildammsparken. Eller parker öht. Ligger en annan park i stan som också är fin.
Jag har fattat ett beslut, och jag måste genomföra detta.
Känner mig sorgsen.
Skulle egentligen jobbat, men hade telefonen på ljudlös och märkte inte att de ringde. När jag ringde tillbaka hade de redan hittat någon så...
Jag vet inte vad som händer idag. Allt eller inget händer kanske.
Funderar på att cykla ner i stan. Hade först tänkt cykla till Pildammsparken, men det är lite väl långt och jag är osäker på vägen. Kollade på eniros kartor och sådär, men den visar ju bara hur man kör. Vill inte cykla på gatan...
Jag gillar dock Pildammsparken. Eller parker öht. Ligger en annan park i stan som också är fin.
Jag har fattat ett beslut, och jag måste genomföra detta.
Känner mig sorgsen.
05 maj 2011
Gravitation
Min dag.
Jobbat, lyssnat på kent, tänkt, jobbat lyssnat på kent, tänkt, jobbat lyssnat på kent, tänkt...ätit lunch... jobbat, lyssnat på kent, tänkt, jobbat lyssnat på kent, tänkt....
Jobbat, lyssnat på kent, tänkt, jobbat lyssnat på kent, tänkt, jobbat lyssnat på kent, tänkt...ätit lunch... jobbat, lyssnat på kent, tänkt, jobbat lyssnat på kent, tänkt....
04 maj 2011
Allt som är och allt som varit
Ja! Jag kom på en fantastisk idé! Eller ja finns ju bättre lösningar... men detta råder helt klart bot på mitt problem. Fantastiskt.
De ögonblick när man förlorar sitt grepp om tiden
Jag iakttar människor. Tittar hur de rör sig. Vissa har roliga uttryck i ansiktet. Man ser tjejer 10-16 år som tror att de är mer vuxna än vad de är. (Precis som man själv var, kanske) Killar 14-19 som är likadana, fast mer högljudda. Speciellt de från andra kulturer. Överallt man går hör man "mannen". Missförstå mig inte, jag är inte rasist. Det är bara en iakttagelse.
Äldre nänniskor. Vissa rara tanter och sura gubbar. Man undrar vad de tänker.
Det ger mig ibland en rädsla för att bli gammal. Att sitta där som 80 och ha ont, vara ensam eller inte ha någon glädje. Det är klart att det inte måste bli så, men det finns ju en risk.
Samtidigt så funderar jag ibland på hur deras liv har varit. Hur var det då?
Att vara en person som tänker mycket mer än att prata om saker är inte alltid lätt. Ibland finns det så mycket jag vill prata om men hur ska man kunna göra det?
Äldre nänniskor. Vissa rara tanter och sura gubbar. Man undrar vad de tänker.
Det ger mig ibland en rädsla för att bli gammal. Att sitta där som 80 och ha ont, vara ensam eller inte ha någon glädje. Det är klart att det inte måste bli så, men det finns ju en risk.
Samtidigt så funderar jag ibland på hur deras liv har varit. Hur var det då?
Att vara en person som tänker mycket mer än att prata om saker är inte alltid lätt. Ibland finns det så mycket jag vill prata om men hur ska man kunna göra det?
02 maj 2011
Det går en osynlig gräns
Jag är en enda stor röra av känslor, tankar, funderingar och problem.
Jag måste inbilla mig, det finns ingen annan förklaring.
Eller hur?
Ja. Såklart det är det. En inbillning.
Jag måste inbilla mig, det finns ingen annan förklaring.
Eller hur?
Ja. Såklart det är det. En inbillning.
01 maj 2011
Vals för satan (din vän pessimisten)
Första maj. Flera månader har passerat utan att jag riktigt har märkt det. Eller jo, det har ju blivit varmare. Ljusare.
Solen värmer mitt ansikte genom persiennerna på morgonen numera.
Jag går med nåt slags hopp i hjärtat.
De senaste veckorna har det rensats på allvar. Vinden har halverats, källaren tömts och lägenheten fyllts med mer utrymme. Idag gick flyttlasset till hans nya liv och samtidigt var det något nytt för mig.
Även om jag varit själv, ibland också ensam, i ett halvår nu så behövdes detta också.
De senaste dagarna har varit intressanta. Intressanta på ett sätt jag inte borde skriva ut här. Än i allla fall.
Men låt oss säga att jag hoppas att det är något jag kommer att få uppleva igen. På ett eller annat sätt.
Jag skriver, raderar, skriver, raderar igen. Jag kan inte riktigt få ord på de tankar som cirkulerar i mitt huvud. Varför ska det vara så svårt?
Just nu slåss jag med olika saker inom mig, och det är inte nödvändigtvis en dålig sak heller. Utan mer frustrerande. Vissa stunder känner jag saker som jag inte får känna. Inte borde iallafall.
Jag inbillar mig.
Imorgon blir det en dag. Ja precis, inget adjektiv. Kan inte riktigt säga än. Eftermiddagen blir fin. Mycket fin. Jag älskar mina vänner. Eller, de vet nog inte om det. Men de är så himla fina.
Många försvinner snart. Till olika delar av världen, och det gör så satans ont i mitt hjärta. För min skull. För deras skull är jag såklart glad. Nya äventyr är alltid trevligt.
Förresten. Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg som har tagits bort igen. Jag blev dock glad, anonym, så jag hoppas du kommer tillbaka en dag.
Solen värmer mitt ansikte genom persiennerna på morgonen numera.
Jag går med nåt slags hopp i hjärtat.
De senaste veckorna har det rensats på allvar. Vinden har halverats, källaren tömts och lägenheten fyllts med mer utrymme. Idag gick flyttlasset till hans nya liv och samtidigt var det något nytt för mig.
Även om jag varit själv, ibland också ensam, i ett halvår nu så behövdes detta också.
De senaste dagarna har varit intressanta. Intressanta på ett sätt jag inte borde skriva ut här. Än i allla fall.
Men låt oss säga att jag hoppas att det är något jag kommer att få uppleva igen. På ett eller annat sätt.
Jag skriver, raderar, skriver, raderar igen. Jag kan inte riktigt få ord på de tankar som cirkulerar i mitt huvud. Varför ska det vara så svårt?
Just nu slåss jag med olika saker inom mig, och det är inte nödvändigtvis en dålig sak heller. Utan mer frustrerande. Vissa stunder känner jag saker som jag inte får känna. Inte borde iallafall.
Jag inbillar mig.
Imorgon blir det en dag. Ja precis, inget adjektiv. Kan inte riktigt säga än. Eftermiddagen blir fin. Mycket fin. Jag älskar mina vänner. Eller, de vet nog inte om det. Men de är så himla fina.
Många försvinner snart. Till olika delar av världen, och det gör så satans ont i mitt hjärta. För min skull. För deras skull är jag såklart glad. Nya äventyr är alltid trevligt.
Förresten. Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg som har tagits bort igen. Jag blev dock glad, anonym, så jag hoppas du kommer tillbaka en dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)