Han tycker om mig.
Han tycker faktiskt om mig. På riktigt.
Han kysser mig. Han kramar mig. Han stryker handen mot min kind.
Han andas mjukt i mitt öra. Han ler. Han får mig att le tillbaka.
Han lyssnar i en timme på hur jag berättar om kent.
Mitt kenthjärta som antagligen slår för alltid.
Frågar om mina urklipp, frågar om mina skivor. Lyssnar på riktigt.
Jag förstår inte ens vad jag har gjort för att förtjäna det här.
Men jag är så tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar