26 december 2011

Röda ögon glider över gatan

Inte ens musiken kan hindra den krypande känsla av ångest som gömmer sig under min hud.
Även om det mesta går bra just nu så finns det alltid saker jag inte kan göra något åt.
Rastlösheten och rädslan för att ibland inte klara av normala saker.
Att känna en stark fruktan över att få vissa sjukdomar som går nu, i synnerhet den som innebär att man i princip får bo på toaletten. Bara att skriva om det gör att jag ryser i hela kroppen och det känns som att jag går sönder invärtes. Om någon kräks pga för mycket alkohol eller liknande är inte samma sak. Det smittar inte. Magsjuka gör. Jag har svårt att gå på offentliga toaletter, efter nån timme utomhus bland folk så känner jag mig vidrigt skitig och måste tvätta händerna flera gånger. Jag är övertygad om att jag har varit någonstans där en smittad har varit och har skiten på mig.

Jag vet att detta inte är helt...normalt. Men jag vet inte vad jag ska göra heller. Jag är livrädd.
De senaste gångerna har jag svimmat när jag kräkts, och det har turligt nog inte varit ofta. Jag hade vks förra året och att uppleva det igen känns fruktansvärt. Bara någon säger det blir jag nervös. Bara någon säger något om att vara sjuk. Alltså detta sliter mig i stycken och jag vet inte vad jag ska göra.

Det som skrämmer mig mest är att jag skulle få det på en plats som inte är hemma. Hemma är tryggt.
Men att jag skulle få det på jobbet, eller bland folk. Det är ju inte direkt så heller att man känner av det, utan det kommer ju som en attack. Helvete.

Och jag vill ju verkligen inte heller att detta ska skrämma bort den person som får mig att känna mig som en människa igen. Förlåt. Trösten är väl att detta inte varar föralltid.

Detta är då en av de saker som just nu tar upp mycket av min energi.
Utöver detta är saknaden av honom. Oron över vad som egentligen pågår i min kropp för det händer konstiga saker jag inte riktigt förstår varför. Den oroliga sömnen som inte riktigt får mig att vakna utvilad.

Natuligtvis finns det mycket positivt också. Men just nu är jag inte riktigt på det humöret känner jag.

Inga kommentarer: