Är så himla förvirrad.
Eller jag är alltid förvirrad.
Lite extra förvirrad.
Jag står inte ut med vissa tankar i mitt huvud som bara trasslar in sig.
Ena sekunden fylls jag med sådan glädje att jag nästan kan spricka, och nästa så sjunker det igen och det är mer en grop än en berg.
Lite som att vara tonåring igen. Halleluja.
Jag har inte tid.
Måste sluta med mina idéer och fantasier om att saker är på ett sätt som de inte är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar