24 november 2011

Sju fyra sju

Alla dessa hjärtslag.

4 kommentarer:

Marcus sa...

Jag kom på att jag inte har beklagat det där med Lisa. Trodde att jag hade gjort det, men så var visst inte fallet.

Jag har själv varit med om att tre hundar har kommit och gått, så jag vet hur det känns. Men det blir bättre, jag lovar. De ljusa stunderna och minnena vinner mot saknaden och sorgen. Någon gång. Till slut.

Mica sa...

Tack Marcus, dina ord värmer.
Det känns lättare nu än för en vecka sedan, så jag antar att tiden vinner. Men saknar henne ändå så himla mycket.

Kram!

Marcus sa...

Saknaden kommer att finnas där hela tiden, det gör den fortfarande för mig, konstigt vore det annars. Men ledsam sorg och saknad kommer att övergå till en slags finare saknad med fokus på ljusa minnen och fina stunder.

Jag slänger in några väl valda ord på vägen:

"Det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar".

"Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland, genom en iskall vinter."

Mica sa...

Jo men precis. De är ju så mycket mer än bara ett djur. En del av ens familj liksom.

Tack, väldigt fina ord. :)