Jag iakttar människor. Tittar hur de rör sig. Vissa har roliga uttryck i ansiktet. Man ser tjejer 10-16 år som tror att de är mer vuxna än vad de är. (Precis som man själv var, kanske) Killar 14-19 som är likadana, fast mer högljudda. Speciellt de från andra kulturer. Överallt man går hör man "mannen". Missförstå mig inte, jag är inte rasist. Det är bara en iakttagelse.
Äldre nänniskor. Vissa rara tanter och sura gubbar. Man undrar vad de tänker.
Det ger mig ibland en rädsla för att bli gammal. Att sitta där som 80 och ha ont, vara ensam eller inte ha någon glädje. Det är klart att det inte måste bli så, men det finns ju en risk.
Samtidigt så funderar jag ibland på hur deras liv har varit. Hur var det då?
Att vara en person som tänker mycket mer än att prata om saker är inte alltid lätt. Ibland finns det så mycket jag vill prata om men hur ska man kunna göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar