Jag försöker verkligen känna efter var jag står. Hur det är.
Jag intalar mig själv att det är borta, men är det verkligen så?
Jag är osäker. Samtidigt så vet jag ju. Jag vet hur det är. Det är så svårt.
Men jag tror att det är så iallafall. Jag tror att det mest är en svag känsla av ensamhet som ligger runt mitt hjärta just nu.
Jag tänker också på saker som att jag snart kommer att vara väldigt ensam. Ett litet tag.
Jag har inte så många vänner faktiskt. Eller jag har nog svårt att våga ta lite mer plats.
Jag vill också ta vägen nånstans. Men var? Och varför?
Jag har det okej är. Jag har ett jobb, hem, katt osv. Kan ju inte bara lämna allt heller. Eller jo, att kunna kan man alltid men det blir för många konsekvenser.
Tanken på att flytta till London, eller nåt, känns så lockande. Flytta dit, skaffa sig ett jobb och boende och sen stanna där ett tag. Hitta någon skola att gå på. Finns ju mycket. Varför inte?
Känns. Bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar